136 Du vid din bortgång, Herre vår

1. Du vid din bortgång, Herre vår,
oss lovat Anden sända,
den helge Ande som utgår
att Herrens eld upptända
i alla hjärtan som dej tror
och trots den synd som i dem bor,
på Ordets kraft förtröstar.

2. Ty ej åt lärjungarna blott
är detta löfte givet.
Nej, samma löfte vi har fått,
det står så tydligt skrivet.
Vi därför ber av hjärtats grund:
O Jesus Krist, du livets brunn,
uppfyll oss med din Ande.

3. O Jesus, gjut i våra bröst
din glädjeolja rena.
Uppfyll oss med din Andes tröst
och innerligt förena.
Ja, till ett hjärta och en själ
i kärlek slut oss samman väl,
med fridens band omhägna.

4. Din Andes eldsdop du oss giv,
samt nya tungors gåva.
Din lag i våra hjärtan skriv
och lär oss rätt dej lova.
Ja, öppna för oss ordets dörr,
så med helt annan kraft än förr
ditt ord av oss förkunnas.

5. Du minns ditt löfte, Jesus kär,
du kan ditt ord ej glömma:
från den som tron inom sej bär
ska livets vatten strömma.
Så ber vi dej av hjärtats grund:
O Jesus Krist, i denna stund
gjut över oss din Ande!

Text: Fredrik Gabriel Hedberg 

Musik: Finsk koral

360 Herre, lär oss troget vänta

1. Herre, lär oss troget vänta
som apostlarna, när de
samlades i nattvardssalen
för att vaka och att be,
be med jungfrun, Herrens moder,
och med dem som följde med,
när från Galileens ängar
du till Juda land drog ned.

2. Lär oss vänta som de gjorde
efter vad du lovat har,
vänta Andens kraft att vittna
och ge hela världen svar
om den seger Gud har vunnit
över all förgängelse,
och det liv som han har gett oss
genom din uppståndelse.

3. Tänk att kunna tala öppet
in i andras hjärtan så
att de lyssnar och de följer
på den väg vi fått att gå!
Herre, ge åt oss den nåden
att nå ut men också in
till den okända och stora
skara Fadern gjort till din.

4. Låt oss vänta, låt oss hoppas
på vad Gud har lovat ge
och som heliga apostlar
med Maria ständigt be:
Kom, Guds Ande! Kom, Guds Ande
som ett regn i torkans vår,
ge oss mod och kraft att vittna,
så att alla det förstår.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Paderborn

47 O Fader vår, barmhärtig, god

1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dej vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som borttar synder alla:
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord
ett ledljus för oss vara,
låt ingen vilse fara!

2. Tillsammans ropar vi till dej,
som alltid hör och ser oss,
för ingen tar ditt ord till sej
om inte nåd du ger oss.
Du, Fader, lärt oss att förstå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och så
fördärva hela landet.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dej tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du trött och frestad varit.
O Jesus, du vår Broder kär,
ditt löfte vi påkallar:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dej falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Ge ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så var och en blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen!

Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A.H. 2011, 2024
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, alt. Heinrich Schütz


Enligt Oscar Lövgren Olaus Petris främsta psalm (jag har ingenting att invända). Om Olaus Petris psalmdiktning i allmänhet och denna psalm i synnerhet skriver Emil Liedgren (cit. efter Lövgren): "Det är inte minst i psalmen som den svenske reformatorn Olaus Petri hävdar sin personliga egenart och sin självständiga uppfattning bredvid den store lärofadern. Luthers stormande kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva innerlighet och värme ej heller. Det är något mera torrt, tunglynt och betänksamt, kanske specifikt uppsvenskt och närkingskt hos smedssonen från Örebro, ett härdat, oböjligt mod, ett sällsynt redligt sinnelag, men föga av bredd och festlig råga. Hans otvivelaktigt yppersta psalm 'O Fadher wåår barmhertigh och godh" andas, betecknande nog, icke lättnad och jubel utan beklämmande oro, ansvarskänsla och kämpande bön." 

Vilket välformulerat dravel, frestas man utbrista om Liedgrens karaktäristik! Det är väl den femtaktiga (jo!) mollmelodin och själva utgångsläget som får psalmen att låta lite beklämmande ibland, men i huvudsak är det ju samma trosfrimodighet och dristighet i bönen som hos Luther. (Som ju även skrev "Ur djupen ropar jag till dig" och "Vår egen kraft ej hjälpa kan; vi vore snart förströdda"). Läs eller snarare bed sista versen högt och fundera på var det "torra, tunglynta och betänksamma" (för att inte tala om närkingska!) skulle vara till finnandes. Och är inte även anslaget så evangeliskt befriande som tänkas kan?

Melodin trycktes enligt Lövgren i Teutsch Kirchenampt, Strassburg 1525, till texten Es wollt uns Gott genädig sein (sv. övers. Gud över oss förbarmar sig), men anges numera vara känd från Magdeburg 1524 och utgå från en medeltida melodi. Jfr Youtube-klippet överst, där man dock hör att melodin förenklats något i svensk tradition.

O Petri:

29 Krön honom, himlens Kung

 


1. Krön honom, himlens Kung, 
din Frälsare, Guds Lamm!
I hela himlen brusar nu
en mäktig lovsång fram!
Så sjung, ja, sjung hans lov, 
som döden för dej led, 
och hylla honom som din Kung 
för tid och evighet. 

2. Krön Honom, Livets Gud, 
som över döden vann.
I tron på honom också vi 
nu övervinna kan. 
Vi sjunger nu hans lov
för påsk och himmelsfärd,
hans offerdöd nu ger oss liv,
all ära är han värd.

3. Krön honom, Fridens Gud, 
ja, fridens Furste krön!
Han ska på ondskan göra slut,
fall ner i sång och bön!
Ja, på hans rike ska
ej någon ände bli,
och vid hans genomstungna fot
sej böjer också vi.

4. Krön själva Kärleken,
hans hand och sida se!
Se såren som han bär för oss,
som stjärnor lyser de!
Tack, Herre, jag är din,
för du har dött för mej!
I både tid och evighet
vill jag få prisa dej! 

Text: Matthew Bridges 1851 (51 år), sv. övers. A.H. 19/5 2017
Musik: George J Elvey 1868 (52 år)

G J Elvey:

129 Med Gud och hans vänskap

1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt syskons gemenskap
och nattvardens bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst,
//: oss följer ju Herden ://
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
//: men före går Herren ://
men före går Herren
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
//: där lever vårt hjärta ://
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

4. Får Satan mej sålla
- och synd kräver död -
jag likväl vill hålla
i yttersta nöd
den stora, den eviga
sanningen ren,
//: att en dött för alla ://
att en dött för alla
och alla i en,

5. att mitt i min smärta
för synder och brott
är dock i Guds hjärta
allt fredligt och gott,
och jag är för Gud
helt rättfärdig och ren,
//: ty en är för alla ://
ja, en är för alla
rättfärdig, ja, en.

6. Just när jag mej tycker
odräglig för Gud,
i famn han mej trycker
som täckaste brud.
Beprydd och beklädd med
hans härlighets sken
//: jag är nu i Jesus ://
jag är nu i Jesus
rättfärdig och ren.

7. Se, här är nu grunden
för lycka och frid
i hårdaste stunden
av kval och av strid.
Om än jag försmäktar
till kropp och till själ,
//: så har jag dej, Herre! ://
Och har jag dej, Herre,
ja, då är allt väl!

*8. O Jesus, var med oss
i smått och i stort,
och sköt oss och led oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
ska bära oss fram.
//: Lov, pris, tack och ära ://
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. 2020. Se även "Får Satan mej sålla" under rubr. Vaksamhet, kamp, prövning

Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38år) - melodin även kallad "Hela väckelsesveriges Marseljäs"

323 Se, han kommer inför Fadern

1. Se, han kommer inför Fadern,
Mänskosonen på en sky,
och den väg som han har banat
till Guds himmel ligger ny
och för alla uppenbar,
som vill hem till världens Far.

2. Han igenom syndens häkte
brutit väg till frihet ut,
när han tog allt vad vårt släkte
brutit har mot Gud förut,
allt han bar och ännu mer,
också synd vi än ej ser.

3. Dödens tunga port han öppnat
genom sin uppståndelse,
och han går framför sin skara
ut ur hopplöst fängelse,
ut till livets sommarljus
i Guds fria fadershus.

4. Och när upp av skyn han lyftes
går han genom tidens vall
in i världen där för evigt
nu det är och vara skall,
där all splittringen är slut
och Guds folk får vila ut.

5. Skönare än vårens hagar
är vår Gud som skapat allt.
Friare än sommarns dagar
är vår salighets gestalt.
Vackrare än gryningen
livet är i himmelen.

6. Kom, vi följer med vår Konung!
Där han är skall också vi
som Guds barn och vänner vara
och i frihet få förbli.
Kristi ord och löfte är:
Himmelsfärden börjar här!

Text och copyright: Christian Braw (efter Dan. 7:13), publ. med tillstånd

95 I himlens tempel, högt och stort

1. I himlens tempel, högt och stort,
det hus som händer inte gjort,
vår store präst i helig skrud
står bedjande för oss hos Gud.

2. Han som här nere för vårt väl
i bitter död gav kropp och själ
har samma varma hjärta än,
själv utan synd de fallnas vän.

3. Och från den boning dit han gick
han ser till oss med brodersblick.
Delaktig i vår mänsklighet
han allt om livets villkor vet.

4. Vad än som här oss plåga kan,
det kände också Smärtans man.
Han frestad var i allt som vi
och oss i frestelsen står bi.

5. Så låt oss med förtröstan gå
till nådens tron att styrka få
att leva till hans ära här
som ständig omsorg om oss bär.

Text: Michael Bruce o 1764 (18 år) "Where high the heavenly temple stands", sv övers. Erik Nyström 1893 (51 år), bearb.
Musik: Ralph Harrison 1788 (40 år)